En seglivad myt säger att det finns många fler engelska ord än svenska. I årets näst sista sommarprat upprepades den av författaren och akademiledamoten Klas Östergren. Men han om någon borde veta att vi har oändligt många ord.

Jag tänkte direkt att jag måste skriva något om detta. Vi har ju rent hisnande möjligheter att bilda nya ord på svenska, och gör det ständigt – författare såväl som förskolebarn. Men professor Olle Josephson hann före, och som vanligt är hans analys mitt i prick. Så jag citerar rakt av ur hans klockrena krönika i Svenska Dagbladet:

”Akademiens ordlista kommer aldrig att räcka till för Akademiens författare. Den förtecknar bara toppen på det svenska ordförrådets isberg. Endast i alfapettävlingar och korsord duger den att definiera om ett ord finns i svenskan.”

Och vidare:

”Ofta påstås att engelskan är ordrikare än svenskan. Beviset är att stora engelska ordböcker har fler ord än sina svenska motsvarigheter. Nej, engelskan har bara fler läsare och talare och större ekonomiska resurser, så att tjocka ordböcker kan bli lönsamma.”

I juni var det journalisten Richard Swartz som i en DN-krönika hävdade att svenskan är ett mycket litet språk, ett sådant som löper stor risk att dö ut. Detta trots att språkvetare betraktar svenskan som ett av världens 20 eller 100 starkaste språk, beroende på hur man räknar. Av kanske 6 000 språk.

Vad är det som får dessa herrar att sprida språkmyter och nedvärdera svenskan? Är förklaringen så enkel som att Jante lever?