Språkkrönika: Så skiljer du på de och dem!

Har du ibland svårt att välja mellan orden de och dem? Eller blir du irriterad när andra skriver fel? Oavsett vilket är du inte ensam.

De och dem är ett av de klassiska svenska språkriktighetsproblemen. Du som är osäker ska få några tips på hur du skiljer dem åt. Ni övriga får förhoppningsvis lite större förståelse för varför så många har svårt för detta.

Men först lite teori. De används som subjekt (De målar tavlor) och som bestämd artikel (De vackra tavlorna). Dem används som objekt (En konstnär har målat dem) och efter preposition (Hon målade tavlor till dem). Jag, du, vi och ni är andra exempel på subjektsformer. Mig, dig, oss och er är deras motsvarande objektsformer.

En och annan skribent hade tvekat och kanske skrivit: Dem målar tavlor eller En konstnär har målat dom. Däremot ser vi aldrig meningar som Mig målar tavlor eller En konstnär har målat tavlor till vi.

Alla som talar svenska känner på sig när det passar med jag eller mig, vi eller oss. Den som har svenska som modersmål får en känsla för denna skillnad utan att komma i närheten av någon grammatikbok. Grammatiken har vi nämligen i oss, som en intuition eller magkänsla (medfödd eller inlärd, det tvistar språkvetarna om).

Men varför hjälper den inneboende grammatiken inte alltid till med de och dem? Svaret är ganska simpelt: För att magkänslan trummar dom, dom, dom! Dom är det standardsvenska uttalet för både de och dem nu för tiden. När vi talar behöver vi inte alls skilja dem åt. Någon motsvarande gemensam talspråksvariant för jag/mig eller vi/oss finns inte. De paren skiljer vi på även i tal och därför är vår känsla för dem så mycket starkare.

För att få en naturlig känsla för de och dem behöver vi läsa mycket. Den som plöjer romaner eller rapporter slukar mängder av de och dem, rätt använda. Skillnaden sätter sig så småningom i magkänslan.

En stark inre grammatik är ingenting man tragglar sig till. Däremot finns genvägar till att lite oftare välja rätt mellan de och dem.

1. Testa med vi och oss.

Går ditt dom att ersätta med vi? Skriv de. Exempel: Vi/De ska gå på konsert. Det var vi/de som kom sent.

Går ditt dom att ersätta med oss? Skriv dem. Exempel: Du skämmer bort oss/dem. För oss/dem är det härligt.

Går ditt dom inte alls att ersätta med vi eller oss? Skriv de. Exempel: De vackra tavlorna.

2. Testa med they, them och the.

Prova att säga meningen på engelska.

Översätter du dom till they? Skriv de. Exempel: They are going to a concert, alltså De ska gå på konsert.

Översätter du dom till them? Skriv dem. Exempel: A child smiled at them, alltså Ett barn log mot dem.

Översätter du dom till the? Skriv de. Exempel: The beautiful paintings, alltså De vackra tavlorna.

Alla som är hyfsade på engelska har en inre känsla för they och them. Samma personer kan ha svårt för de och dem. Det kan tyckas konstigt, men är ganska naturligt. På engelska finns skillnaden nämligen även i talspråk och fastnar därmed lättare i magkänslan.

Men, undrar kanske någon, vore det inte enklare om vi struntade i allt detta och började skriva som vi säger? Dom, dom, dom! Jo, visst vore det enklare. Och på Facebook eller i sms kommer du säkert undan med det. Många skulle däremot reagera negativt på en jobbansökan full med dom. Men det här är till viss del en generationsfråga. En vän som är gymnasielärare i svenska rättar inte elever som skriver dom. Deras texter har ofta större problem. Och hellre dom överallt än en massa felaktiga dem, tänker hon.

Att många ungdomar skriver dom i alla sorters texter talar för att den stavningen på sikt kommer att ta över. Det känns främmande och ovant för många av oss. Det skulle också få äldre texter skrivna med de och dem att se hemskt ålderdomliga ut.

Men ni som längtar efter en dom-reform, håll ut! Er tid kommer nog!

(Denna krönika publicerades redan 2013 i Gefle Dagblad. Ryktesvägen har jag förstått att den sitter uppsatt i flera klassrum i Gävle. 🙂 Och då måste jag förstås även ha den på min egen webb.)

Språkkrönika: Tio språkråd utan pekpinnar

Men vad heter det egentligen? Vad är korrekt svenska? Svaret blir inte sällan ett utdraget ”Det beror ju på.” Ofta är flera uttal, stavningar eller grammatiska formuleringar korrekta samtidigt, på sina vis.

1. Uttala kex med k- eller tj-ljud. Mina två barn har varsitt kex-uttal, ärvt av varsin förälder. Tj-uttalet är vanligast i södra och västra Sverige, k-uttalet i resten av Sverige och i Finland. Ingen variant är mer korrekt än den andra, och båda har sina förklaringar. På svenska uttalar vi oftast bokstaven k som tj när k:et följs av i, e eller y: kyrka, kisa, kela. Men kex är ett lånord – från engelskans cakes – och sådana behåller ofta ett uttal som ligger närmare ursprungsordet. I dag är kex och cakes knappast samma sorts bakverk. Mer om ord på olika språk som liknar varandra men betyder olika.

2. Dammsugar duger. Ordböckerna säger dammsuger, dammsög och dammsugit. Men i många familjer och dialekter finns även formerna dammsugar, dammsugade och dammsugat. Ovanligt i Gästrikland? Desto vanligare i södra Sverige, svenskspråkiga Finland och delar av norra och mellersta Norrland. Det finns till och med språkvetare som tror att dialektböjningen är den ursprungliga. Att verbet dammsuga är bildat av dammsugare, inte av suga. Själv säger jag dammsugar, men skulle nog skriva dammsuger om jag fick ett skrivuppdrag av en städfirma.

3. Längre än mig eller längre än jag? Kanske en av svenskans mest ältade språkfrågor. Många har lärt sig i skolan (på 1900-talet) att det enda korrekta är Han är längre än jag. Att längre än mig är fel. Oftast med förklaringen att formuleringen är en förkortning av längre än jag är. Men det argumentet håller inte, av flera olika skäl. De flesta svenska språkvetare betraktar numera än som omväxlande subjuktion (bisatsinledare) och preposition, vilka följs av subjektsform respektive objektsform. På svenska kan vi alltså välja, liksom på engelska: than me eller than I.

4. I dag och idag, i går och igår, i morgon och imorgon. Både hopskrivet och särskrivet är okej. Skriv isär dem om du vill vara helt konsekvent. Då blir de mer lika i förrgår, i eftermiddags och liknande, som inte kan skrivas ihop.

5. Finns metrar? En meter, flera meter heter det normalt. Men ibland används formerna metrar, centimetrar och millimetrar. Det kan passa om syftet är att betona och åskådliggöra varje delsträcka. Exempel: Hon kastade sig fram de sista metrarna. Det var de sista centimetrarna som avgjorde loppet.

6. En eller ett? En/ett intervall, en/ett paraply, en/ett parasoll, en/ett test (prov). Ibland väljer du själv, eller låter dialekten avgöra. Många sydsvenskar säger ett apelsin, medan övriga föredrar en apelsin. Sedan finns många ord som betyder helt olika med en eller ett. Tänk på en plan/ett plan, en ras/ett ras, en ark/ett ark, en rätt/ett rätt, en val/ett val och en lock/ett lock. Somliga ord bara råkar heta lika, eller så har de ett dunkelt gemensamt förflutet.

7. Kommer bli eller kommer att bli? Båda är korrekt svenska numera. Utan att blir kommer mer likt övriga svenska hjälpverb: vill bli, ska bli, tänker bli och så vidare, vilket fungerar utmärkt. Men många tycker fortfarande att kommer bli är fult. Krönika om kommer att.

8. Innan eller före middagen? Sak samma. Innan funkar såväl i Hon går innan middagen som i Hon går innan vi äter. Den språkvetenskapliga förklaringen är att innan kan vara både subjunktion (bisatsinledare) och preposition. Du kan också nöja dig med att innan sällan blir fel.

9. D v s, d.v.s. eller dvs. Journalister förkortar vanligen med mellanslag i stället för punkter (t o m, t ex, d v s), men skriver allra helst ut hela orden eftersom det blir mer lättläst. I andra texttyper används punkter i förkortningar (t.o.m. t.ex. f.d. fr.o.m). Två av våra vanligaste förkortningar kan du skriva antingen osv. eller o.s.v. och dvs. eller d.v.s.

10. Peking eller Beijing? Kinas huvudstad skrivs i dag på båda sätt på svenska. Språkrådet rekommenderar det internationellt erkända namnet Beijing, som bäst motsvarar hur namnet numera uttalas på det kinesiska språket mandarin. Men de flesta medier skriver och säger fortfarande Peking, för tydlighetens skull. Hur gör du?

(Publicerades först på Gefle Dagblads kultur och på gd.se/sprakkronikor.)